Livet på nätet – på gott och ont

Posted on February 26, 2019 Updated on February 26, 2019

Allt fler människor, vuxna som barn, spenderar stora delar av sin lediga tid på Internet, ofta uppslukade av sociala medier.
Internet är en plats där du kan finna vilken information du vill, få tips på allt från hur du gör en fläta till hur du bygger hus.
Du kan inspireras av andras sätt att leva, lättare engagera dig i viktiga frågor som intresserar dig och om du har det svårt få och ge stöd i grupper med liknande problem.
Sociala medier har blivit ett utmärkt sätt att hålla kontakt med släkt och vänner, det är både billigt och kräver egenterligen inte ens att mottagaren har tid att svara just då, utan kan välja att svara senare. En kan dela bilder och även prata över videochat så att det nästan känns som att ni är i samma rum.

Gaming, både data- och tv-spel, har blivit ett nytt sätt att umgås med samma positiva egenskaper som att utöva vilken sport som helst – det är socialt, kräver intelligens, problemlösing, samarbete, konkurrens och numer blir det allt vanligare att spelen inkluderar att en behöver vara fysiskt aktiv, vilket både är hälsosamt och kul. Framförallt hjälper spelandet människor som har svårt att vara sociala på grund av funktionsvariationer,  mobbning, fobier och sjukdomar att inte isolera sig helt, utan att få möjlighet att kommunicera med omvärlden på deras villkor.

Internet är helt enkelt fantastiskt! Men som alla känner till finns det en baksida med näthat, sexism, pedofeli, bedrägerier och spridning av allt från felaktiga fakta till propaganda från extrema grupper och mycket mer. Den stora frågan är vilka det är som ligger bakom och vad vi gör åt det.

Hat mot bloggen

Som bloggare med starka åsikter har vi naturligtvis råkat ut för allt från troll (människor vars enda syfte är att provocera) till dickpicks (snoppbilder). Oftast är det lättare påhopp där någon (oftast män) försöker förminska oss genom att dumhetsförklara våra argument eller bara skriver något för att trampa oss på tårna. Men det har även förekommit hotfulla undertoner.
Som en blogg som förespråkar solidaritet och ärlighet spelar det ingen roll hur ovesäntligt eller allvarligt något är. Vi har nolltolerans mot näthat. Det händer ofta att vi blockar besökare och raderar kommentarer. Vilket är väldigt tråkigt, eftersom vår blogg inte endbart är till för likatänkande. Vi ser gärna att folk har andra infallsvinklar och åsikter, det gör att vi inte bara kan inspirera andra utan även bekräfta eller förneka våra egna argument – det är viktigt för att kunna utvecklas som människa. Men vi kräver en trevlig ton, både för vår skull och för våra läsare.

Vilka typer har det då varit som har betett sig illa? Det har varit alla möjliga typer av människor.
Vissa är arga för att vi har gett dem dåligt samvete för att de inte tycker att de gör tillräckligt för miljön/klimatet/ändra sin livsstil. Till er vill vi bara säga att vår blogg är till för att inspirera och det är inget tvång att göra som vi och vi dömer ingen för deras val att leva.  Alla gör vad de vill och vad de kan , och det viktigaste är att komma ihåg att inte ha dåligt samvete av vad en kunnat gjort eller om en inte orkar göra allt perfekt just nu, utan ändra sina vanor i sin takt och att det är frivilligt.

Vissa är arga för att vi förespråkar en livsstil som gör att deras jobb eller livsstil är hotade. För att leva hälsosamt, miljö- och klimatvänligt kommer vissa yrken bli lidande – det är beklagligt men nödvändigt.

Vi har även haft forskare och politiker som pågrund av vårt enkla språk på bloggen (som vi använder för att så många som möjligt ska förstå våra inlägg – hade vi vänt oss till forskare hade vi kunnat använda avhandlingsspråk, men nu är vår målgrupp “vanligt folk.”) valt att tro att vi inte har någon aning om vad vi pratar om och försökt “trycka ner oss” och försökt tala om att vi är värdelösa.

Hyresvärdar har uppenbarligen känt sig hotade av oss då vi diskuterat renoveringar, renovräkning (när lägenheter renoveras så att de kan höja hyran så mycket att de flesta med medelinkomst eller lägre måste flytta), gentrifiering (social statushöjning av ett område dvs. ut med de fattiga, in med de rika) mm.. Via mail har det hänt att vi fått otrevliga meddelanden om att vi skall “skärpa oss” och inte vara så “kritiska”. I princip har de talat om för oss att inte blogga om detta enorma problem som drabbar tusentals människor över hela vårt land, för att det kan skada deras varumärke.

Vi har också stött på personer som inte förstår att de upplevs som otrevliga eller översittande besserwissers. Det förekommer även hos människor med hög intelligens som saknar social förmåga. Det är ett väldigt intressant område för den som vill forska vidare på.

Hoten och hatet kan alltså komma från vem som helst, men ofta handlar det om att vi är ett hot – vilket inte alltid är dåligt, då gör vi kanske lite nytta ändå även om vår blogg inte är stor – men också att vi är kvinnor och inte är forskare. Men vad gör vi då för att förminska detta?

* Vi har från början valt att inte använda våra efternamn eller bilder på bloggen. Även om en del av er läsare vet vilka vi är så gör den lilla anonymiteten det svårare att hitta oss fysiskt och utföra eventuella hotfulla gärningar mot oss och våra nära och kära.

* Vi försöker vara tydliga med att vi inte ser ner på någon för deras levnadssätt eller åsikter. Alla är vi olika och vi försöker inspirera – inte leka moraltanter med pekpinnar. Vi visar respekt även för dem som förtjänar det minst. Men vi tolererar inte att vår blogg används som en plats där näthatet är välkommet eller som en reklampelare för åsikter mm vi inte står för.

*Ofta väljer vi att svara på respektlösa kommentarer (bara inte i all oändlighet, oftast går diskussionen bara runt i cirklar) för att vi vill visa att sådant beteende inte är ok och har ibland en förhoppning om att kanske så ett litet, litet frö i individens tankegång som kanske, kanske gör att hen på sikt kanske ändrar sitt beteende och diskuterar på ett seriösare plan i framtiden.

Vi vill också visa att vi inte låter oss tystas. Vi existerar, vi har åsikter, vi är högljudda och vi tar plats – det är allas rätt och det är bara att vänja sig med det eller låta bli att läsa vår blogg.

* Att utgå från att vi alla är olika och att vi inte vet varför hen reagerar på ett visst sätt minskar risken att vi blir arga, tar åt oss och överreagerar när vi svarar på kommentarer. Kanske har hen varit med om något tramatiskt, kanske har hen smärtor som påverkar humöret, kanske är hen ensam och all kommunikation är av stor vikt, kanske är det en bonde som kämpar för att ha kvar sin gård, kanske är det någon som känner att deras flygsemestrar är hotade, kanske har hen en kognitiv funktionsvariation ( intellektuellt funktionshinder) som gör att hen reagerar eller uppfattar saker annorlunda än vi…Anledningarna kan vara många – men utgångspunkten är att vara ödmjuka och respektera alla. Men återigen, betyder inte det att vi inte blir förbannade då och då – Ibland kanske inte pågrundav vad någon säger till oss – utan att de gör det över hudvudtaget.

* Går inte in i en diskussion med någon, oavsett om vi kan vår sak, om vi är trötta, hungriga, arga eller på annat sätt inte mår 100 för att vi inte skall handla i affekt (känslomässigt). Det kan vara bra att vänta ett par timmar, eller kanske dagar innan en återvänder till en diskussion.

Att vara förälder till barn på nätet

Att vara förälder till barn som är aktiva på Internet via spel och appar och sökmotorer kan vara svårt, särskilt när barnen börjar bli stora nog för att byta lösenord och ändra i historiken. Vad som är uppenbart är att det finns lika många regler för Internetanvändandet som det finns föräldrar och ingen förälder kan säga att andra föräldrar har fel regler eftersom det är upp till var och en vilka gränser de vill eller inte vill sätta.
Vi på Two Green Spirits är båda gamers och vana användare av sociala medier av olika slag och vi vet hur hårt klimatet kan vara och vilka hot som finns där ute i cyberspace. När jag var ung tonåring på 90-talet tyckte jag och mina vänner inte alls var konstigt att det förekom 50+are som snackade sex och ville hälsa på. Som vuxen blir en förbannad, rädd, äcklad och vet bättre, men då var det snarare spännande att se in i vuxenlivets dolda vrår. Det är något jag alltid kommer att ha med mig när jag uppfostrar mina barn.

Det är viktigt att som förälder veta vad som händer där ute – veta att du inte vet hur ditt barn kommer reagera och inte tro att ditt barn, tjej eller kille, inte skulle kunna göra något dumt.

Många har totalförbud mot olika appar och spel, andra övervakar sina barn varenda sekund de är online och andra föräldrar är mer öppna. Problemet ligger oftast inte i vilka spel eller vilka appar de använder, utan om vilka människor de kommunicerar med. Folk är rädda för pedofiler men glömmer helt bort den nätmobbning och den hårda attityd som finns barn emellan. Detta kan ske i den mest barnvänliga app eller spel, men behöver inte hända i de spel som föräldrar blockar i rädsla för att de skall råka ut för olagligheter.

När jag observerat olika barn förekommer nätmobbning ofta för att barnen inte är mogna nog att hantera stress, tävlingsmoment, och samarbete. Alla barn är olika och alla mognar i olika takt – vissa lär sig aldrig att uppföra sig.

Som vuxen kan jag känna mig stressad och irriterad i frågesporter med tidspress, men känna mig lugn när jag spelar spel där jag spränger folk i bitar. Det har alltså inget med själva våldet att göra, utan om stresshantering och att vara en vinnarskalle eller ej. Där är alla människor olika. Här är det viktigt att en förälder är med och guidar så att barnet utvecklar ett trevligt språk och attityd, samt en god självkänsla och att själva lära sig känna igen situationer som de påverkas av. Inget barn gör alltid rätt och det gäller även ens eget barn. Lär känna spelen och apparna som ditt barn använder, spela gärna med dem, och observera hur ditt barn fungerar. Undvik att utsätta dem för appar, spel och människor de inte är mogna för istället för att låta andra människor bestämma vad som är moraliskt rätt.

När vi som föräldrar begränsar våra barn är det viktigt att vi inte begränsar dem för mycket – att överbeskydda sina barn gör att många barn senare har svårt för att anpassa sig till verkligheten som de någon gång måste utsättas för. Det gäller att skydda precis lagom anpassat för den ålder barnet befinner sig i. Vad lagom innebär är förstås upp till varje förälder att bestämma.

När vi begränsar behöver vi tala om varför vi gör det så att barnet kan förstå, samtidigt måste vi vara tydliga med vilka regler som gäller – och då talar jag inte om hur länge de får vara online utan hur en skall bete sig. Bestäm vad som gäller redan innan ett barn börjar spela ett nytt spel – exempelvis spela inte med främlingar och om de blir aggresiva eller använder respektlöst språk när de använder spelet så får de inte spela. Det samma gäller appar och social media – berätta tidigt om att exempelvis nakenbilder, elaka ord, frågor om folks lösenord/kortnummer mm inte är okej och att om de själva råkar ut för detta så måste de komma och berätta det för en förälder. Våga även prata med andras föräldrar (utan att anklaga och/eller ängelförklara ditt eget barn) om något uppstår så att ni tillsammans förhoppningsvis kan komma överens om hur ni skall lösa situationen om den uppkommer igen.

 

Låt oss tillsammans påverka klimatet på Internet. Var en förebild inte bara för dina barn utan för dina medmänniskor. Använd ett respektfullt språk även när du är upprörd, acceptera människors olika gränser och förmågor, intressen och åsikter, livsstilar och bakgrund, och våga stå upp för dig själv och dina rättigheter.

 

// Marina