kulturskog

Ängarnas framtid

Posted on

När jag och barnen plockade vår sedvanliga midsommarbukett under det obligatoriska åskregnet hade jag svårt att hitta sju sorters ängsblommor. Även tidigare år har artrikedomen i mina buketter blivit allt magrare och det är inte helt utan oro jag tänker på de framtida ängsmarkerna.
Varningsklockorna har fått mig att vara extra noggrann när jag är ute med mina barn och plockar blommor. De får inte bara lära sig vad de olika växterna heter och vart en hittar dem, utan även hur viktigt det är att använda sax istället för att dra av stjälkarna, sätta tillbaka rötter en råkar få upp, inte plocka en ensam blomma av sin art och att alltid lämna kvar fler än en tar. Många föräldrar har skakat på huvudet över hur petig jag är, men nu har allt fler rapporter kommit om hur viktigt det är att bevara våra ängar då dessa marker minskat drastiskt.

Konsekvenser av klimat och jordbruk

Sedan 60-talet har växtsäsongen enligt SMHI förlängts med två veckor i norra Sverige och ökat något mindre än en vecka även i södra delarna av vårt land. Det innebär att våren kommer tidigare och även islossningen sker tidigare än förr(1). Det kan tyckas trevligt, men det kan finnas risker med det.
Klimatet påverkar floran. Det går exempelvis att se förändringar i fjäll- och polarområden där det finns många känsliga arter.

Vad innebär en tidigare vår för vårt ekosystem? Betyder det att även insekterna blir aktiva tidigare, lägger ägg tidigare och att det kanske inte finns så mycket larver kvar när flyttfåglarna återkommit och fått sina ungar? Kanske har blommorna blommat färdigt innan pollinatörerna vaknar? Även små rubbningar i klimatet kan ha stora konsekvenser för ekosystemet, och ängarna är i stor grad en del av ekosystemet.

Kulturskogen, så kallad odlad skog, är inte enbart ett hot för klimatet då de släpper ut mer koldioxid än vad de lagrar, utan tränger även undan våra ängar och hagar där vilda blommor och insekter trivs. Det har lett till att Evert Taubes  gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol är snart ett minne blott. Dagfjärilarna är också svårt hotade. De är bland de första som hotas när våra ängar förvandlas till ett jord- och skogsbruk. 33 av våra 120 arter finns idag på röda listan av hotade arter(3).

Vår bebyggelse och det moderna jordbruk med monokultur, intensiv markanvändning, miljögifter och gödsling hotar att utrota en stor del av våra växter och insekter. Fortfarande används växtskyddsmedel innehållande neonikotinoider som påverkar humlor och bins fortplantningsförmåga, samt lokalsinne även vid mindre doser.

Ängsblommor trivs i näringsfattiga förhållanden. De hushåller med näringen genom att vara småväxta, smala och ha långlivade blad och en jämn tillväxthastighet. När betesmark gödslas och ökar näringen i jorden slås dessa arter ut genom att snabbväxande och högväxta arter tar över.

 Allt hänger ihop

Våra trädgårdar och parker är fulla av vackra blommor, men de svenska insekterna är anpassade för just svenska växter (2), därför är ängarna väldigt viktiga.

I vårt inlägg “Våra pollinatörer är hotade” beskrev vi att tillståndet för våra bin, humlor och fjärilar är kritiskt. Många insektsarter har specifika krav på växter för att överleva och även blommor är specialiserade och beroende av en eller få insektsarter för befruktning.
Mnemosynefjärilen är exempelvis beroende av lövskogsgläntor och hagmarker med nunneört till deras larver, Orkidéer är väldigt beroende av mykorrhizasvampen för att kunna överleva och pollineringen av Brudsporren utförs av fjärilar.

Eftersom pollinatörerna behöver växterna för att överleva och många växter behöver insekterna för att kunna sprida sig vidare får vi inte förbise att allt hör ihop.  Genom att anpassa våra stadsparker och offentliga grönområden till att anlägga ängsmark skulle vi kunna skapa de förutsättningar som behövs för att kunna rädda många hotade ängsblommor, och även flera av våra rödlistade insektsarter. Det är åtgärder som redan håller på att tas på exempelvis många kyrkogårdar och i naturreservat, men fler platser behövs.

 Vad kan jag göra?

Det är allvarligt att våra insekter och växter håller på att dö ut, de får inte glömmas bort när vi pratar om den biologiska mångfalden. Men än kan vi rädda våra ängsmarker med dess invånare och det finns mycket du kan göra själv. 

    •  Gör om en del av din trädgård till en äng. Lämna den torraste delen av din gräsmatta till att sköta sig själv, klipp eller slå med lie och plocka bort allt hö.
      Du kan också gräva upp en gräsplätt, ta bort kväverik jord och så frön i magrare jord eller plantera ängsblommor. Fyll gärna ut med mosand när du formar din äng.
      Det finns färdiga fröblandningar med en mängd olika ängsblommor. Det tar några år men genom att utarma jorden blir den rik på både blomster och insekter.
    • Har du en pallkrage kan du arrangera en liten äng med hjälp av lite frön och mager jord. Det hjälper insekterna att pollinera de vilda blommorna.
    • Köp eller bygg ett insektshotell för våra värdefulla insekter. Det är något som barnen kan vara med att bygga och du för på så vis vidare kunskap som vår planet kommer att behöva i framtiden för att överleva. Sätt upp deras bostad i ett skyddat läge, gärna i öst, så att det får morgonsol. Hämta inspiration till ditt insektshotell här.
    • Gör en bivattnare och ställ ut så att bin och andra insekter kan hämta andan och få i sig vätska i sommarvärmen. Här hittar du hur du gör!
    • Lämna kvar död ved på skyddade platser i din trädgård. Där kan insekter som
      behöver multnande trä att frodas.

  • Anlägg gärna en liten fiskfri damm som inte bara gynnar groddjuren utan även en hel del insekter.
  • Klipp inte gräset där det blommar, vänta tills växterna fröat av sig.
  • Tänk efter innan du plockar , tar bort eller flyttar en växt, är den fridlyst?
  • Skapa opinion: prata ihop dig med andra om att skapa ängsmarker på offentliga platser och starta namninsamlingar
  • Kontakta lokala politiker i din kommun som kan föra er talan om ängsmarker och ge er råd hur ni skall gå tillväga. Det enklaste sättet är att ringa växeln i din kommun eller park- och naturnämndens ordförande eller vice ordförande.

 Lycka till!

 

 //Marina
Källor:
1. Sveriges Natur, Naturskyddsföreningen, 2:17, s 21.
2. Sveriges Natur:En trädgård för mångfald. Naturskyddsföreningen, 1:17, s 30.
3. Sveriges Natur:Snart ett minne blott?. Naturskyddsföreningen, 2:17, s 34.
Advertisements

Hotet mot den svenska skogens ekosystem

Posted on

När jag ser en skog, ser jag mer än bara träd. Jag ser ett hem. Ett hem för en oändligt många djur och växter – alltifrån älgar och vargar till skalbaggar och mossor. Och när jag ser ett träd avverkas och släpas iväg ser jag ett hem som blir förstört.

Foto: Mikael P. Vahlgren

Sedan jag var ett litet barn har jag varit fascinerad av livet i skogen. Medan de flesta andra verkade mest skrämda och äcklade av små kryp sprang jag runt i gummistövlar med kikaren och förstoringsglaset i högsta hugg. Med ut i skogen hade jag även fågelboken och insektsboken i hopp om att hitta något jag inte sett förut och kunna identifiera vad det var. Idag minns jag inte längre arterna jag lärde mig då, men fascinationen finns kvar. Kanske skulle människor ha större förståelse för skogens värde om de fick se den med andra ögon. Under en lupp ter sig skogen nämligen annorlunda, den är komplicerad och vacker.

Men mitt paradis är nu hotat. Enligt en inventeringsrapport från hösten 2010 ökar andelen hotade och sällsynta arter i skogen trots att vi har miljömål, certifieringar, mångfaldsår och internationella överenskommelser. För att den biologiska mångfalden skall bibehållas och förbättras krävs det därför att skogarna behandlas med respekt och att vi slutar med kalhyggen.

De gamla trädens betydelse

För att en skog ska må bra krävs det att det finns träd av olika slag och i olika livsfaser, vilket innebär att ekosystemet är beroende av skog som är mer eller mindre orörd. Den vedlevande svampen rosenticka är ett exempel på en art som signalerar att granskogen fått vara i fred en längre tid (Hallmén et al. 2013. s. 101. ), vilket är nödvändigt för många arter.

“Den döda veden innehåller svampar som hjälper till med nedbrytningen av träden så ny näringsrik jord bildas så de träd som växer i skogen ska kunna leva. Denna livscykel är enormt viktig. Den tar dock lite tid på sig. Vi talar inte om kvartalsrapporter eller 5 års cykler. En grans livscykel från planta till gammalt träd som sedan dör, ramlar omkull och förmultnar och blir näring till nästa granplanta är omkring 500 år i norra Sverige och ca 300 år den södra delen av landet. För tallen är denna livscykel ännu längre, omkring 1000 år i norra Sverige resp. ca 500 år i söder. Under hela denna tidsperiod är träden hem för olika sorters växter och djur. Den största mångfalden hittas oftast i de äldsta perioderna av livscykeln. Det är just dessa organismer som idag är hotade till sin existens. Detta på grund av att skogsnäringens livscykel för träden/skogen är ungefär knapp tiondel av den naturliga (Kirrpu. s. 6).”

I kulturskogar (odlad eller brukad skog) är död ved en bristvara (Hallmén et al. 2013. s.85), vilket är ett stort problem för skogens ekosystem. Urskogen och gammelskogen är däremot rika på torrakor (stående dött träd) såväl som liggande döda träd (lågor), vilka är fulla av liv. På håll ser de trista och tråkiga ut, men tar man sig en närmare titt kryllar det av fascinerande småkryp och växter.

torraka
Foto: Mikael P. Vahlgren

Döda träd i olika nedbrytningsstadier erbjuder en betydelsefull livsmiljö för många hotade djur och växter (Hallmén et al, 2013. s. 85).  I sommarpratarna talar skogsinventeraren Sebastian Kirppu till exempel om olika mossor och fåglar som trivs just i gammelskogen. Skogstrappmossa, vedtrappmossa, purpurmylia, lavskrika och lappmes, är bara några av de arter som är beroende av en välmående skog.

Den döda veden förser övriga delar av ekosystemet med en väsentlig del organiskt material, det som är en förutsättning för växtkraft och utveckling. Skadade och ruttna, är de den främsta födan för många djur. Granbarkborren utvecklas i nyligen döda granar och för med sig blånadssvampar som de och många andra organismer har nytta av och hästmyrorna fördrar att bilda gångar och yngelkammare i död och rötskadad ved (Hallmén et al, 2013. s. 58-60). Död ved är avgörande för att många mossor och lavar skall kunna växa och utvecklas. Majoriteten av skogsmossorna i norra Sverige är beroende av murknande lågor i sena nedbrytningsstadier, medan många lavar föredrar torrakor (Hallmén et al, 2013. s. 85).

Arter har svårt att sprida sig

Då gammelskogen är splittrad och ligger som isolerade öar är många arter hotade eftersom de har svårt att sprida sig (Hallmén et al, 2013. s. 48). Många insekter har vingar och har därmed lättare att förflytta sig till nya områden, andra arter såsom klokrypare, liftar med andra arter, men likväl finns det många arter som har svårt att förflytta sig över större områden (Hallmén et al, 2013. s. 38)(Hallmén et al, 2012. s. 158). Ett exempel på det är den vitryggiga hackspetten. Den har larver från stående döda lövträd som föda, men kan inte flyga hur långt som helst för att finna mat eftersom de inte kan lämna ungarna en längre tid. För fyrtio år sedan var det en vanlig fågel men år 2012 häckade enbart två par i Sverige. Deras beroende av en mångfald av ålder och träslag kan vara orsaken till att de håller på att utrotas, då lövträd minskat drastiskt sedan det uppmuntrades att plantera barrträd. Hackspettens frånvaro tyder på att skogarna har blivit sterila, då hundratals andra arter redan innan gått samma öde och arternas existens är beroende av varandra (Zaremba. s. 138-141).

Jämvikt för att rädda skogen

Foto: Mikael P. Vahlgren
Foto: Mikael P. Vahlgren

Att fortsätta ha ett fungerande skogsbruk och samtidigt ha skyddad skog för att gynna många av de rödlistade arterna är inte omöjligt, det svåra är dock att hitta den jämvikt som behövs.

Att värna om naturen och dess ekosystem behöver inte vara ett hot. Lutz Fähser, doktor i skogsekonomi i Lübeck menar att det blir lägre omkostnader om en med jämna mellanrum plockar de träd som är mogna och att kalhyggen inte bara är fula, utan även olönsamma (refererad i Skogen vi ärvde, s. 56). Zaremba (som fått mycket ris och ros för sin bok) berättar att det finns svenska skogsägare som förespråkar denna metod, men att den inte är möjlig i Sverige idag eftersom det är olagligt och därmed straffas skogsägare som vill ta sitt ansvar (s.53). Här är en lagändring på plats. Vidare berättar han om Tyskland som inte längre vill köpa svenskt papper, då de blivit medvetna om att Stora Enso kalhugger norrländska naturskogar (s. 65). För kvalitetsvirke för husbygge krävs också en senvuxen vedstruktur (Kirrpu. s. 7).

“När man borrar ett träd i de skogar som planterats och skötts enligt skogsbruksnormen får man se en ofantlig skillnad i tillväxten och på årsringstorlek. Ofta är det uppemot 1 cm mellan varje årsring till skillnad mot de mer än 50 årsringar/cm man kan hitta i naturskogens långsamt växande träd…[…]… En porös vedstruktur har mycket låg beständighet mot fukt och rötangrepp och man blir tvungen att byta ut brädan, fönsterlisten eller stocken inom en kort tidsperiod. Framtidens trähus kan komma att mögla sönder och kräva stora renoveringar (Kirrpu. s. 7).”

Kanske är det till och med så att en skogsägare skulle kunna tjäna bra pengar på att låta skogen stå orörd eftersom det sker en ökning av natur- och ekoturism runt om i världen (Hallmén et al. 2013. s.142). Denna typ av turism har ökat antalet bergsgorillor i Afrika och valar är mer värda levande än döda, vilket tyder på att en utveckling av natur- och ekoturism i våra gammelskogar skulle vara fördelaktigt för ekosystemet då träden får stå kvar. Turismen ökar dessutom landsbygdens status, gynnar lokala företag och ger arbetstillfällen, och skogsägaren kan vara stolt över att ha ansvaret över något så vackert som en välmående skog.

/ Marina

Foto: Mikael P. Vahlgren

Källor:

Hallmén John, Magnusson Roine, Svensson Pelle. Än Lever Skogen. Turin: Norstedts; 2013.

Hallmén John, Janzon Lars-Åke. Kryp. Stockholm: Nordstedts; 2012.

Kirppu Sebastian. Brev till riksdagens alla ledamöter. Granberget; 2007.

Zaremba Maciej. Skogen vi ärvde. Lettland: Livonia Print; 2012.

 

 

Den svenska skogen: idyllen och skogsbruket som hotar den

Posted on Updated on

Skogen. Denna underbara plats, som har så mycket att erbjuda men som många tar för givet. Kanske uppskattar jag den extra mycket som storstadsbo, på grund av det lugn som liksom sveper över en så fort en sätter foten i grönskan. Eller kanske är det barnens leenden när de upplever skogens äventyr som glädjer mig mest. Skogen är en ovärderlig naturresurs och det gör mig därför mycket upprörd när jag ser hur den misshandlas. Jag har tidigare, i ett inlägg om skogen, skogsbruket och miljömärkningarna, tagit upp problematiken med vår svenska skog, men det finns mycket mer att säga och inte ens detta inlägg kommer att räcka till. Media talar om kemikalier, om utfiskningen och om andra områden som så klart också är mycket viktiga, men allt för sällan pratar vi om den svenska skogen, och att vårt sätt att hantera den måste genomgå en drastisk förändring för att vi skall kunna rädda skogen och det ekosystem som vi har kvar.

Det är skillnad på skogar

Allmänheten är inte medveten om hur landskapet håller på att förändras. Det råder också förvirring hos många om hur en skog skall se ut för att må bra. Alldeles för få människor ser skillnaden på en odlad skog och en naturlig skog trots att skillnaden är påtaglig.

Det finns tre olika typer av skogar: urskog, gammelskog och kulturskog (Hallmén et al, s. 48):

Urskog kallas den skog som ännu inte påverkats av människan. En orörd skog med varierande natur som är en grund för ett rikt ekosystem och en förutsättning för att många rödlistade arter skall kunna överleva. Av denna skog som är så oerhört viktig för många arter återstår i Sverige idag endast ynka 0,5 procent.

Gammelskogen är äldre än 130-150 år och har återfått sitt naturliga ekosystem med träd av olika slag och åldrar, med döda träd som fortfarande står (torrakor) och trädstammar som fallit DSC_1642omkull och sakta bryts ner (lågor). Här finns också över hälften av alla hotade arter som är knutna till gammelskog, eftersom den erbjuder speciella förutsättningar som inte går att finna någon annanstans. I Nagoya hösten 2010 beslutade länderna bakom CBD (Convention on Biological Diversity, Konventionen om biologisk mångfald) att 17 procent av deras skogar skall ha ett långsiktigt skydd (Hallmén et al, s. 13 & s. 48). Sverige ville mer och hävdade att de skulle skydda 20 procent av skogen, men idag är mindre än fem procent av vår skogsareal gammelskog. De avverkas och ersätts av kommersiella skogar som nästintill saknar naturvärden.

Kulturskogen (virkesplantager, kommersiell skog) är odlad eller brukad skog som är snabbväxande och har en låg slutavverkningsålder. I södra Sverige får träden stå kvar i 60 år och i norra Sverige står de som längst, i 90 år. Hela 90 procent av skogen i vårt land är odlad skog med snabbväxande träd som används för att tillverka pappersmassa, sågade träråvaror, kartong, wellpapp och tidningspapper. Dess enda syfte är att producera råvaror. Livet här består inte av kompletta ekosystem som kan slå rot och få den tid på sig att utveckla de förutsättningar som finns i våra gammelskogar, eftersom de avverkas alldeles för ofta.

Ett ohållbart skogsbruk

Skogen betyder mycket för oss svenskar. Enligt Statistiska centralbyrån tar tre av fyra skogspromenader, och var tredje svensk går ut i skogen minst en gång i veckan (Zaremba. S. 21). Trots att skogen finns i våra hjärtan och vi spenderar mycket tid där, är många ovissa om hur vår skog behandlas runt om i landet.

Stadsbor är ofta bland de sista att uppfatta vilken förvandling som sker av landskapet (Zaremba. S. 26). En av anledningarna, kan enligt Maciej Zerbema vara att skogen i närheten av städer såsom Stockholm bevaras för att den har ett stort värde för människorna, medans skogen runt om på landsbygden respekteras mindre och förvandlas till virkesåker. Det tar därför väsentligt kortare tid att komma till närmaste väg om man befinner sig på landet än om man går in i en trollskog i Stockholm.

I sin bok “Skogen vi ärvde” skriver Zaremba om hur en stor areal skog skövlades, trots att det stred mot miljöbalken 3 kap 6 paragrafen, där det står att “Behovet av grönområden i tätorter och i närheten av tätorter skall särskilt beaktas.” Invånarna i Storfors hade ingen aning om vad som planerades, utan blev varse om att deras skog skulle bort när Stora Enso började markera området med färgband. När Hans Åfeldt, vars älskade skog skulle jämnas med marken ända in på tomtgränsen, meddelade skogsstyrelsen att Bergvik skog AB missat att informera att det i området fanns både begyggelse och vandringsled, svarade Skogstyrelsen att ett tillstånd till kalhygge inte kan tas tillbaka (s. 32-33). Stora Enso och Bergvik skog AB, med sina Svanen och FSC certifieringar tog alltså inte hänsyn till miljöbalken när de förvandlade människors paradis till ett kalhygge, och efterlämnade endast några enstaka träd.

Det moderna skogsbruket har förödande konsekvenser på ekosystemet i våra skogar. Enligt en inventeringsrapport från hösten 2010 ökar andelen hotade och sällsynta arter i skogen trots att vi har miljömål, certifieringar, mångfaldsår och internationella överenskommelser.

Ett stort problem är de körskador som sker när man avverkar skog med stora maskiner. Körskador är något som ökat på senare tid och förekommer även i naturreservat. De djupa spåren och lervällingen inte bara ser illa ut, utan påverkar även djur och växter negativt. “Slam och sediment hamnar då i vattendragen som täpps igen. Då riskerar de vattenlevande djuren där, småkryp och andra organismer, att dö.

“Forskning inom naturvårdsbiologin förutspår att omkring 15 % av skogen måste skyddas för att kunna bevara de djur och växter som är knutna till naturskogen. Betänk då att vi endast har ungefär 5 % kvar av denna ursprungliga skog, mestadels i fjällområdet. Våra djur och växter med tillhörande skogsekosystem lever på lånad tid om vi inte tar tag i saken nu med en gång”, skrev biologen och en av årets sommarpratare, Sebastian Kirppu, i ett brev till riksdagens alla ledamöter 2007.

Konflikten

Lovisa Hagberg, naturvårdschef hos WWF  och Linda Berglund, WWF:s expert svensk skog, skriver i en debattartikel att det måste satsas på naturvårdande skötsel och att det måste återskapas skogar. Som svar på denna artikel skriver Patrik Ohlsson, ordförande LRF Värmland och Britt-Marie Nordquist, Regionstyrelseledamot LRF Värmland, att det förvisso finns brister i skogsbruket, men att det nu finns lika mycket lövträd som 1920. Huruvida dessa lövträd är av olika ålder, olika slag och om de kommer att få stå kvar är osagt, vilket gör att argumentet inte riktigt håller. Citatet “Inte sedan Gustav Vasa har det stått så många trädstammar i Sverige – och så litet skog (Zaremba, s.13)” dyker genast upp i mina tankar när jag läser detta. De menar även att skogen hjälper till att förbättra miljö och klimat när den bidrar med el, byggmaterial, förpackningar och kläder. Det har förvisso sina fördelar och självfallet skall inte skogsindustrin avvecklas, men det tyder på att mer skog kommer att skövlas och det är vare sig bra för ekosystemet eller klimatet.

Konflikten mellan skogsexperterna och de som tjänar pengar på den är ett av problemen till att skogen lider. Skogsbruket, genom tomrum i lagen och markägare som utnyttjar detta, förstör människornas rätt till en välmående skog och ekosystemet påverkas negativt. Alla människor är inte “skogsmänniskor” och bryr sig därför inte om hur det går för den, men det borde även ligga i deras intresse att behålla vår gammelskog, då den har en betydande effekt för klimatförändringarna (Hallmén et al. s. 65). Klimatet påverkar ändå oss alla. Det är inte bara lagen som är bristfällig utan även att skogsindustrin kommer undan med att bryta mot den. Det är därför extra viktigt att rösta för skogen och miljön i valet i höst, medan det ännu finns något vi kan göra.

/ Marina

Källor:

Hallmén John, Magnusson Roine, Svensson Pelle. Än Lever Skogen. Turin: Norstedts; 2013.

Kirppu Sebastian. Brev till riksdagens alla ledamöter. Granberget; 2007.

Zaremba Maciej. Skogen vi ärvde. Lettland: Livonia Print; 2012.