insekter

Ängarnas framtid

Posted on

När jag och barnen plockade vår sedvanliga midsommarbukett under det obligatoriska åskregnet hade jag svårt att hitta sju sorters ängsblommor. Även tidigare år har artrikedomen i mina buketter blivit allt magrare och det är inte helt utan oro jag tänker på de framtida ängsmarkerna.
Varningsklockorna har fått mig att vara extra noggrann när jag är ute med mina barn och plockar blommor. De får inte bara lära sig vad de olika växterna heter och vart en hittar dem, utan även hur viktigt det är att använda sax istället för att dra av stjälkarna, sätta tillbaka rötter en råkar få upp, inte plocka en ensam blomma av sin art och att alltid lämna kvar fler än en tar. Många föräldrar har skakat på huvudet över hur petig jag är, men nu har allt fler rapporter kommit om hur viktigt det är att bevara våra ängar då dessa marker minskat drastiskt.

Konsekvenser av klimat och jordbruk

Sedan 60-talet har växtsäsongen enligt SMHI förlängts med två veckor i norra Sverige och ökat något mindre än en vecka även i södra delarna av vårt land. Det innebär att våren kommer tidigare och även islossningen sker tidigare än förr(1). Det kan tyckas trevligt, men det kan finnas risker med det.
Klimatet påverkar floran. Det går exempelvis att se förändringar i fjäll- och polarområden där det finns många känsliga arter.

Vad innebär en tidigare vår för vårt ekosystem? Betyder det att även insekterna blir aktiva tidigare, lägger ägg tidigare och att det kanske inte finns så mycket larver kvar när flyttfåglarna återkommit och fått sina ungar? Kanske har blommorna blommat färdigt innan pollinatörerna vaknar? Även små rubbningar i klimatet kan ha stora konsekvenser för ekosystemet, och ängarna är i stor grad en del av ekosystemet.

Kulturskogen, så kallad odlad skog, är inte enbart ett hot för klimatet då de släpper ut mer koldioxid än vad de lagrar, utan tränger även undan våra ängar och hagar där vilda blommor och insekter trivs. Det har lett till att Evert Taubes  gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol är snart ett minne blott. Dagfjärilarna är också svårt hotade. De är bland de första som hotas när våra ängar förvandlas till ett jord- och skogsbruk. 33 av våra 120 arter finns idag på röda listan av hotade arter(3).

Vår bebyggelse och det moderna jordbruk med monokultur, intensiv markanvändning, miljögifter och gödsling hotar att utrota en stor del av våra växter och insekter. Fortfarande används växtskyddsmedel innehållande neonikotinoider som påverkar humlor och bins fortplantningsförmåga, samt lokalsinne även vid mindre doser.

Ängsblommor trivs i näringsfattiga förhållanden. De hushåller med näringen genom att vara småväxta, smala och ha långlivade blad och en jämn tillväxthastighet. När betesmark gödslas och ökar näringen i jorden slås dessa arter ut genom att snabbväxande och högväxta arter tar över.

 Allt hänger ihop

Våra trädgårdar och parker är fulla av vackra blommor, men de svenska insekterna är anpassade för just svenska växter (2), därför är ängarna väldigt viktiga.

I vårt inlägg “Våra pollinatörer är hotade” beskrev vi att tillståndet för våra bin, humlor och fjärilar är kritiskt. Många insektsarter har specifika krav på växter för att överleva och även blommor är specialiserade och beroende av en eller få insektsarter för befruktning.
Mnemosynefjärilen är exempelvis beroende av lövskogsgläntor och hagmarker med nunneört till deras larver, Orkidéer är väldigt beroende av mykorrhizasvampen för att kunna överleva och pollineringen av Brudsporren utförs av fjärilar.

Eftersom pollinatörerna behöver växterna för att överleva och många växter behöver insekterna för att kunna sprida sig vidare får vi inte förbise att allt hör ihop.  Genom att anpassa våra stadsparker och offentliga grönområden till att anlägga ängsmark skulle vi kunna skapa de förutsättningar som behövs för att kunna rädda många hotade ängsblommor, och även flera av våra rödlistade insektsarter. Det är åtgärder som redan håller på att tas på exempelvis många kyrkogårdar och i naturreservat, men fler platser behövs.

 Vad kan jag göra?

Det är allvarligt att våra insekter och växter håller på att dö ut, de får inte glömmas bort när vi pratar om den biologiska mångfalden. Men än kan vi rädda våra ängsmarker med dess invånare och det finns mycket du kan göra själv. 

    •  Gör om en del av din trädgård till en äng. Lämna den torraste delen av din gräsmatta till att sköta sig själv, klipp eller slå med lie och plocka bort allt hö.
      Du kan också gräva upp en gräsplätt, ta bort kväverik jord och så frön i magrare jord eller plantera ängsblommor. Fyll gärna ut med mosand när du formar din äng.
      Det finns färdiga fröblandningar med en mängd olika ängsblommor. Det tar några år men genom att utarma jorden blir den rik på både blomster och insekter.
    • Har du en pallkrage kan du arrangera en liten äng med hjälp av lite frön och mager jord. Det hjälper insekterna att pollinera de vilda blommorna.
    • Köp eller bygg ett insektshotell för våra värdefulla insekter. Det är något som barnen kan vara med att bygga och du för på så vis vidare kunskap som vår planet kommer att behöva i framtiden för att överleva. Sätt upp deras bostad i ett skyddat läge, gärna i öst, så att det får morgonsol. Hämta inspiration till ditt insektshotell här.
    • Gör en bivattnare och ställ ut så att bin och andra insekter kan hämta andan och få i sig vätska i sommarvärmen. Här hittar du hur du gör!
    • Lämna kvar död ved på skyddade platser i din trädgård. Där kan insekter som
      behöver multnande trä att frodas.

  • Anlägg gärna en liten fiskfri damm som inte bara gynnar groddjuren utan även en hel del insekter.
  • Klipp inte gräset där det blommar, vänta tills växterna fröat av sig.
  • Tänk efter innan du plockar , tar bort eller flyttar en växt, är den fridlyst?
  • Skapa opinion: prata ihop dig med andra om att skapa ängsmarker på offentliga platser och starta namninsamlingar
  • Kontakta lokala politiker i din kommun som kan föra er talan om ängsmarker och ge er råd hur ni skall gå tillväga. Det enklaste sättet är att ringa växeln i din kommun eller park- och naturnämndens ordförande eller vice ordförande.

 Lycka till!

 

 //Marina
Källor:
1. Sveriges Natur, Naturskyddsföreningen, 2:17, s 21.
2. Sveriges Natur:En trädgård för mångfald. Naturskyddsföreningen, 1:17, s 30.
3. Sveriges Natur:Snart ett minne blott?. Naturskyddsföreningen, 2:17, s 34.

Att odla med växelbruk

Posted on

Det är i början av försommaren, men än är det inte försent att börja odla. Ända sedan jag var ett litet barn har jag haft jord under naglarna. Jag satt bredvid min mamma och min mormor och plockade ogräs, hämtade kodynga hos bonden tillsammans med morfar och grävde upp min egen mask till fisket ur komposten. Jag var nyfiken på vartenda litet kryp som varje spadtag avslöjade. Att det myllrande livet var ett bevis på att jorden mådde bra var ingen som berättade för mig, men det är något som jag ändå på något sätt alltid har vetat. Att sommarstugans trädgård var helt ekologisk var det ingen som pratade om, det var helt enkelt naturligt. Det var så vi i min släkt alltid hade gjort och det var så jag valde att fortsätta när jag började odla i en stadsodling.

Levande jord

Jag är nu inne på min fjärde odlingssäsong i pallkragar och jorden är högst levande med oändligt många organismer, samtidigt hör jag hur folk beskriver hur deras trädgårdar och odlingslotter knappt har någon mask. För dem är verkligheten en annan än min, en sådan verklighet som beskrivs i den informationsrika och hemska dokumentären “Sista skörden” – en dokumentär om det moderna jordbruket som jag rekommenderar alla att se, även den som inte är intresserad av odling. Den bistra sanningen är att deras jord redan håller på att utarmas på näring och utdelningen av deras skörd blir sämre för var år, något som håller på att hända i stor skala runt om i världen och kommer om inget görs nu leda till världssvält. En bra jord som innehåller mer bakterier per kvadratmeter än vad det finns människor på jorden ger inte bara en stor skörd utan även grönsaker som har högre andel mineraler och spårämnen än i en utarmad jord. Därför är det en god idé att fundera på hur du kan förbättra dina förutsättningar innan du börjar odla, eller börja planera om din tidigare odling.

Växelbruk

Bin och humlor lockades till de väldoftande blommorna hos bondbönorna.

Ett bra sätt att förhindra att jorden utarmas, eller jordtrötthet som det också kallas är att använda sig av växelbruk. Växelbruk innebär att en skiftar plats på grönsakerna för var säsong. På så sätt uppstår inte näringsbrist och risken för sjukdomar minskar.
Växelodling kräver viss planering, men är lätt att följa.  Det går att välja mellan fyraårig och sexårig växtföljd. Vanligtvis väljer den som odlar att dela upp sin odlingsyta i lika många delar som antal år i växtföljden, men det går lika bra att odla en gröda per år. Dela in växterna i olika skiften och flytta grupperna ett steg fram för var år. Skifte 1 efterträds av 2:an och så vidare.

Exempel på fyraårigt skifte:

Skifte 1: Växter som tillför näring
Ärtor, bönor och andra baljväxter, som endast behöver lite extra näring i början av odlingssäsongen. Färdigskördade plantor grävs ner i jorden för att ge näringsrikt organiskt material åt skifte 2.

Skifte 2: Växter som kräver mycket näring
Zucchini, squash, pumpa, gurka, kålväxter, selleri, vitlök, purjolök. Dessa växter kräver ordentligt med gödsel.

Skifte 3: Växter med måttligt näringsbehov
Sallad, rotfrukter, lök, dill, persilja.
Gödsla inte dessa växter  för mycket.

Skifte 4: Växter med litet näringsbehov
Potatis och jordärtskocka. Här behöver inte någon extra näring tillföras.

Använd gärna mycket perenna växter, då du slipper störa livet i jorden genom att gräva djupt varje år. Det är också en fördel att blanda olika sorters grönsaker och växter på samma plats. Vissa växter håller skadeinsekterna borta, medan andra ger mer smak. Här hittar du en bra lista på vilka växter som trivs tillsammans och vilka som inte gör det. Om du ändå drabbas av skadedjur i din odling kolla in exempelvis nyttodjur.se, som erbjuder metoder som är tillåtna även i ekologisk odling.

Se till att täcka jorden så mycket du kan med gräsklipp, löv, halm, och kompost, beroende på årstid så att ytan är täckt med organiskt material, så ökar du chanserna att få insekterna i jorden att stanna kvar och frodas.

Glöm inte att behandla jorden du brukar med respekt, att ge tillbaka den näring du tar från den och låta bli att använda farliga kemikalier. Bara så kan du få en hållbar odling som fungerar för både dig och naturen.

Våra pollinatörer är hotade

Posted on Updated on

Vår trädgård är full med nyttoinsekter. Vissa är mer omtyckta än andra, men alla arter behövs i vårt ekosystem. Pollinering är nog det första man associerar med insekters positiva inverkan på vårt liv. Bina pollinerar en tredjedel av världens grödor och spelar en nyckelroll i mycket av maten vi äter. Till exempel är bina väsentliga för att vi ska kunna producera vanilj och kakao (choklad), och de har även stor inverkan på produktionen av raps (matlagningsolja) och bomull. Men bina står inför ödesdigera hot och överallt sker det massdöd av bin, vilket får stora konsekvenser för både oss och naturen.

Det är dock inte bara bin som sköter pollineringen utan också många andra insekter, såsom humlor, fjärilar, vissa slags flugor och skalbaggar – vilka också är hotade.

Bin och humlor lockades till de väldoftande blommorna hos bondbönorna.
Bin och humlor lockas till de väldoftande blommorna hos bondbönorna.

Bin

25 % av våra bin sägs ha dött under vintern 2009-2010 och 11 biarter är redan nationellt utdöda (2010). Det finns flera olika orsaker till att massvis av bin dukat under i den stora bidöden. En av orsakerna är varroakvalstret (Varroa jacobsoni) som är relativt nytt i vårt land. De angriper bisamhällen, genom att de vuxna kvalsterhonorna lever på vuxna bins kroppsvätska och är beroende av biyngel för att föröka sig.

Binas immunförsvar försvagas och därmed ökar risken för virussjukdomar, som i kombination med kvalstren blir livsfarliga. Dessa kvalster kan behandlas med ekologiska metoder så som myrsyra, mjölk-syra och oxalsyra. Trots detta används ofta farliga bekämpningsmedel som parasiten kan bli resistenta mot och som lämnar kvar rester i både vax och den honung som vi äter.

“Det är möjligt att stärka binas immunförsvar genom att kuporna får vara på samma ställe,att det finns gott om mat i relation till antal samhällen, att det inte förekommer kemikalier i varken biskötsel eller på kringliggande grödor samt att utveckla avelsarbetet med att ta fram bin med starkt immunförsvar.”(1)

Kemikalier som används i jordbruket har en stor påverkan på våra bin. De ändrar beteendet hos bin, får dem att tappa lokalsinnet och tar död på våra flitiga pollinatörer (2). Jordbrukskemikalier av typen neonikotinoider, som finns exempelvis i bekämpningsmedlen imidakloprid, tiamethoxam och klotianidin,  gör att bin dör i mängder under vinterhalvåret. Dessa är 7000 gånger giftigare än DDT, har använts flitigt här i Sverige och förbjöds tillfälligt av EU så sent som under våren förra året.

“Det är helt grundläggande att skydda bin och andra pollinerare utifrån deras betydelse i ekosystemet och i livsmedelsproduktionen. Därför välkomnar och stödjer Sverige förslaget.” (3)

För den som är extra intresserad av bin rekommenderar vi starkt Markus Imhoos dokumentär “Inte bara honung” och BBC Horizons “What’s killing our bees?” , Studien om hur höga nivåer av miticider och agrokemikalier påverkar hälsan hos honungsbin och Rapporten om tambins immunsystem.

Humlor

Precis som med bin finns det många hot för våra humlor. Frukthumlan och stäpphumlan är redan nationellt utdöda enligt rödlistningen 2010. Fälthumlan och sandhumlan är humlearter som snart är på väg att helt försvinna. Klöverhumlorna och mosshumlorna är mycket sårbara även de. Orsakerna beror främst på mångfaldsfientligt jordbruk, kemikalier och brist på ängsblommor.
wpid-dsc_0550.jpg

Klöverhumlan har exemplevis minskat i antal det senaste tio åren och har nästan försvunnit helt i södra och mellersta Sverige. Minskningen uppskattas ha uppgått till 20% och beror främst på jordbrukets moderna ensilageteknik, som innebär att rödklövern slås av innan den blommat. Då den blommande rödklövern är den huvudsakliga födan för denna humleart är det så klart ett stort hot mot dess existens och jordbrukare bör tänka på att lämna kvar några strängar med rödklöver.

Kemikalier, även i små mängder skadar humlor. Studier som har gjorts har påvisat att neonikotinoider precis som hos bin, lett till en försämring av den mörka jordhumlans förmåga att söka föda och det var färre antal drottningar i de samhällen som utsatts för kemikalien.

Fjärilar

Den som är uppmärksam har säkert märkt att mängden fjärilar minskat och faktum är att många arter, både dag- och nattfjärilar, över hela världen är hotade. En forskningsrapport visar på ett samband med en minskning av fjärilar och den förändrade användningen av mark, jordbruksdrift och med naturbetesmarker i södra Sverige. Den violetta guldvingen är ett exempel på en fjärilsart som minskat snabbast under de senaste åren och asknätfjärilen har få förekomster och låg en populationsstorlek som stadigt minskar. Båda arterna finns med på SLUs artdatabanks rödlista.

En vacker nässelfjäril slog sig ner på altanräcket. © Caroline Jensen
En vacker nässelfjäril slog sig ner på altanräcket. © Caroline Jensen

Fjärilslarver är beroende av värdväxter som till exempel kål, ärtväxter och nässlor, medan de vuxna fjärilarna behöver rikligt med nektar. De fullbordade fjärilarna dras ofta till blommor med en söt och tilltalande doft. På våren föredrar fjärilarna sälg, luktviol, praktstenört, nattljus och gullviva. Senare inpå sommaren uppskattar de buddleja, kaprifol och kryddväxter som timjan, lavendel och mynta.

Övriga pollinatörer

Det är inte bara bin, humlor och fjärilar som pollinerar våra växter. Blomflugor, svävarflugor, och vissa skalbaggar tjänstgör även de som pollinatörer. Flugor och dyngbaggar hjälper till att pollinera växter som utsöndrar en skarp odör istället för en söt doft. Exempel på dessa blommor är krukväxterna Philodendron och Monstera som tillhör familjen kallaväxterna. När flugorna äter  proteinrikt pollen överför de samtidigt pollen mellan blommorna.

angsblom
Kirskål, hundkex och brännässlor får växa vilt i en del av en trädgård.

 

Vad du kan göra för att hjälpa våra pollinatörer?

Sveriges biodlares Riksförbund har en lista på vilka träd och växter som de som har trädgård kan plantera för att främja våra bin. Där nämns exempelvis den allt mer sällsynta men underbara blåklinten och sälgen som borde få en extra chans för att ge våra pollinatör en bra start på säsongen. Lämna gärna en del av trädgården orörd där vilda blommor får växa ifred, spara nässlorna åt våra fjärilar, lämna kvar maskrosor, klöver och prästkragar i gräsmattan tills de fröat av sig och plantera så mycket ängsblommor det bara går. Vill man ha en välklippt gräsmatta, kan man i alla fall spara blommorna längs kanterna och runt träden där gullviva, luktviol och andra nektarväxter med starka färger kan föda våra insekter. Fetknoppsväxter är ideala för bin och fjärilar och passar på torra och soliga platser. Nattfjärilar föredrar kaprifol och nattljus där det är soligt och skyddat mot vind. Undvik all kemisk bekämpning då fjärilarnas luktsinne är mycket välutvecklat.

Ängsblommor som är speciellt omtyckta är akleja, axveronika, backsippa, backtimjan, borsttistel, fackelblomster, gullviva, gulmåra, humleblomster, kungsmynta, liten blåklocka, luktviol, prästkrage, rödblära, rödklint, skogsförgätmigej, stor blåklocka, strandtrift, åkervädd, äkta johannesört och ängsvädd“, skriver tidningen OM.

Har du bara en balkong kan du odla kryddor så som lavendel, mynta, timjan och salvia eller ängsblommor i krukor och balkonglådor. Kryddor kan man även odla inomhus, och ställer man dem i ett öppet fönster kommer ju insekterna åt dem där också.

Är du extra kreativ kan du bygga ett vildbihotell, en humleholk och fjärilsholk, klicka bara på länkarna så får ni beskrivningar. Om ni har barn kan ni ju även involvera dem, så de också förstår hur viktiga våra insekter är. Eller varför inte sätta upp en egen bioodling? Det kan öka din skörd med 20 %. Det blir allt vanligare att företag, fastighetsbolag och liknande sätter upp bikupor på sina hustak, vilket är glädjande eftersom det gynnar populationen av bin och det är något som du kan föreslå i områden där du bor och där du arbetar.

Läs gärna mer på Naturskyddsföreningens hemsida, där det finns lite tips om vad du kan göra för naturen i ditt område.

För att hjälpa till att rädda våra bin kan man också donera till Naturskyddsföreningen eller köpa ett smycke hos Sveriges biodlares Riksförbund, eller hos Cameodesign.

/ Marina och Caroline

Källor:

1. Bitidningen nr 11 från 122012, artikel av Kerstin Ebbersten

2. Markus Imhoos dokumentär “Inte bara honung” och BBC Horizons “What’s killing our bees?

3. Miljöminister Lena Ek