En diskussion om kvinnans rätt i samhället

Posted on

Vi har länge avvägt att skriva om jämställdhet, i synnerhet efter dokumentären om näthatet mot kvinnor i början av förra året. Trots att detta område för länge sedan borde vara sönderdiskuterat finns det så mycket kvar att säga och förändringarna i samhället sker på tok för långsamt. Till och med definitionen på feminism verkar vara under ständig diskussion och tycks ofta hos motståndarna felaktigt innebära att kvinnor hatar män, och att män inte kan vara feminister. För oss är jämställdhet synonymt med mänskliga rättigheter och det är därför viktigt för oss att ta upp. Feminismen kräver lika rättigheter, lika respekt och individens rätt att bestämma över sin egen kropp och person. Naturligtvis ser jag att alla samhällets kön har sina svårigheter i vårt samhälle men just i detta inlägg kommer det dock handla om just kvinnornas rättigheter.

Kritiken säger ofta  att vi feminister överdriver eftersom det inte alls finns något samhällsproblem. Jag har även pratat med kvinnor som påstår att de aldrig själva råkat ut för diskriminering eller sett någon annan utsättas för det, och att det därför inte finns något problem. Men faktum är att jämställdheten i alliansens styre kritiseras så mycket att politikerna åter prioriterar frågor om jämställdhet.

En kan se sexismen överallt. Som när en kvinna på en arbetsintervju får frågan hur hon skall klara av att jobba och ha barn samtidigt, att kvinnor skall tåla om män tafsar på krogen och när tolvåriga flickor får höra att de är äckliga för att de inte rakar benen. Inget av detta är så klart acceptabelt.

Belinda Olssons omdebatterade program Fittstim -min kamp där hon som feminist ifrågasätter dagens feminism sätter nytt fokus på kvinnornas kamp i dagens Sverige. Säga vad man vill om Belindas åsikter, men diskussionen om hur feminismen bör fortsätta sin kamp är något jag anser verkligen behövs. Det är nödvändigt att röra om lite i grytan för att komma vidare. Tiderna förändras och argumenten måste anpassas efter samhället vi lever i nu. Utan självkritik är det lätt att följa i gamla spår  istället för att vara innovativ och framåtsträvande, särskilt nu när feminismen grenat ut sig i olika grupper med olika metoder för att nå jämställdhet. För visst är det så att vårt samhälle ställer krav på oss kvinnor, det finns oskrivna regler som vi får lära oss redan innan tonåren om hur vi skall vara och hur vi skall se ut för att “duga”. Denna respektlöshet måste få ett slut. Jag kan inte nog understryka att sådant inte kan tolereras. Därför är det viktigt att feminister samarbetar istället för att motarbeta varandra, där man också accepterar varandras strategier och är öppen för varandras idéer för vi har väl förhoppningsvis samma mål att sträva mot.

När Nour El Refai som programledare för Melodifestivalen visade upp sina håriga armhålor och möttes med offentlig avsmak skapades facebook-eventet ”Ta håret tillbaka 2.0#hairriot”, vilket vi på Two Green Spirits självklart hakade på. Detta eftersom vi ,tillsammans  med nästan 8 300 deltagare i dagsläget, också vill visa att det skall vara okej att vara orakad. Vi kan inte låta män kränka kvinnor på det sättet och vi kan inte låta kvinnor kränka andra kvinnor för delas val.

Att pornografin, ofta kränkande sådan, tycks bli allt mer accepterad i det svenska samhället är oroande och jag ställer mig frågan om en kan vara feminist och samtidigt vara för pornografi. Både FN och Roks (Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige) anser att “[…] mäns våld mot kvinnor, våldtäkt, incest och prostitution, har sin förklaring i den maktobalans som finns mellan könen i samhället.  Även pornografi är en sådan yttring.” Och jag är benägen att hålla med. Det finns en stor osäkerhetsfaktor inte bara om vilka värderingar många porrfilmer sänder ut, utan även hur frivilliga skådespelarna är. Den kända porrstjärnan Amanda Seyfried har gjort en film om sitt liv och hur hon av sin man tvingades medverka i porrfilmer, och hennes berättelse är säkerligen långt ifrån unik. Branschen är nedsmutsad. Vi kan inte kontrollera aktörernas säkerhet, vi kan inte kontrollera om det är på frivillig basis ens i amatörfilmer. Sedan handlar det så klart om svarta pengar och bristen på arbetsvillkor och försäkring. Vi kan heller inte kontrollera med det flöde Internet ger oss, i form av både fotografier och rörlig bild, att minderåriga inte tar del av pornografin och skapar felaktiga bilder av sexualiteten och kvinnor.

Våldet mot kvinnor ökar17 379 sexualbrott polisanmäldes 2011, “Under 2011 beräknas Roks kvinno- och tjejjourer ha genomfört cirka 120 960 stödåtgärder för kvinnor, tjejer och barn.” Men hur stor är mörkertalet, dåden som aldrig anmäls? Vilken del har pornografin i det hela med kvinnor som fogar sig inför publiken och utsätts för alla möjliga saker med budskapet att det är det alla kvinnor vill ha.

Men det handlar om mer än pornografin. Om mer än publika protester, demonstrationer, facebook-events och att stolt bära snippa-smycket. Vi måste ställa frågor till oss själva som vi kanske inte alltid ha svar på. För det är det det handlar om, att erkänna att en faktiskt har fördomar i mer eller mindre utsträckning och att våga se dessa i vitögat, för att kunna se bortom fördomarna. Kanske behöver vi också fundera på vår egen roll i det hela. Om vi står tysta och inte påpekar när något är diskriminerande, hur litet det än må vara, är vi inte då en del av problemet? Hur skall vi kunna nå fullständig jämställdhet om inget ifrågasätts?

Jag tror att som kvinna är det bra att ställa sig frågan vad jag har för roll och för ansvar för kvinnor och mot diskrimineringen gentemot könen. Män behöver också ställa sig frågan vad männen kan och behöver göra. För oavsett vilka männen är, oavsett hur lite fördomar de själva anser sig ha, så måste de (för dem som inte redan kommit så långt) inse att de har privilegier just för att de är män och att de måste motarbeta dessa. Män måste ta ett steg tillbaka för att det skall finnas plats åt kvinnor och uppmuntra att kvinnor vågar ta plats. Vi måste samarbeta för att få jämlikhet mellan könen, alla hen skall ha lika värde och respekteras. Det är inte bara politikernas uppgift att lösa utan allas ansvar, och vi måste skrika för dem som inte kan. Låt oss stå tillsammans.

/ Marina

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s